Phantasy Star (SMS)

Format: Sega Master System
Utvecklare: Sega
Genre: RPG
År: 1987
Återsläpp: Game Boy Advance (Phantasy Star Collection)

För länge sedan i en galax långt, långt borta fanns ett solsystem med tre planeter vid namn Algol. Detta solsystem är skådeplatsen för Segas Phantasy Star-tetralogi till Master System och Mega Drive. När del ett släpptes i Japan var rollspelsgenren fortfarande ung men hade trots det redan skaffat sig relativt fasta ramar att arbeta efter, mest tack vare Enix pionjär-RPG Dragon Quest. Square följde troget de redan uppsatta ramarna i sitt Final Fantasy till NES som, om man tänker efter, är en ganska skamlös kopia av Dragon Quests spelkoncept. Sega vågade däremot experimentera mer med sitt Phantasy Star, vilket resulterade i en unik spelupplevelse i en genre som alldeles för ofta fastnar i gamla invanda tankegångar.

Visst innehåller även Phantasy Star standardinslag som slumpade fiendemöten och menystrider, men spelet sticker ändå ut tack vare sitt science fiction-tema, sina grottlabyrinter i pseudo-3D och inte minst sin kvinnliga huvudrollsinnehavare (RPG-genren hade nämligen redan vid denna tid börjat etablerat den snoriga tonårspojken som sin standardhjälte). Sega tog också det smarta beslutet att släppa Phantasy Star i Europa och gjorde därmed tvärtemot Square och Enix, som på den här tiden av någon underlig anledning inte ansåg att européerna var smarta, tålmodiga och/eller många nog för att spela RPG-spel.

Det nämnda science fiction-temat kombinerat med mer traditionella fantasyinslag som drakar, magi och helande präster ger Phantasy Star en unik atmosfär och en spelvärld som man med nyfiken upptäckarglädje gärna utforskar. De tre planeterna har alla sin unika miljö och stämning, och känslan av att ens redan stora spelvärld plötsligt växer till det dubbla när man förflyttas till en ny outforskad planet är nervkittlande storslagen. Också de vackert animerade stillbildssekvenser som för spelets story framåt är stämningshöjande och hjälper till att göra de annars så små och intetsägande pixelkaraktärerna mycket mer levande för spelaren. 

Ytterligare en sak som bidrar till den speciella atmosfär som genomsyrar spelet är det klaustrofobiska grottutforskandet, som sker i ett förstapersonsperspektiv. Grottorna är både många och långa och uppbyggda som gigantiska labyrinter, och om man inte ritar egna kartor under spelandets gång är man dömd till att irra omkring i underjordgångarna tills man är hopplöst vilse. Att rita upp egna kartor tycker kanske en del spelare är alldeles för omständligt, men har man bara tålamodet är det en väldigt belönande känsla att lyckas navigera sig igenom en jättelik labyrint endast med hjälp av en handkontroll, en penna och ett rutat A4-papper.

Gott om tålamod är också bra att ha när man tar sig igenom det stora antalet slumpade fiendemöten i spelet, men om man har spelat RPG av den här typen förr så lär man vara förberedd på vad det är som väntar. Menystriderna fungerar precis som kan förväntas, och fiendefaunan är varierad och riktigt vackert animerad. Precis som sig bör finns det även några riktigt hårda bossar lurandes längst in i labyrinternas mörkaste vrår.

Även om Phantasy Star är ett ruggigt bra RPG så är det inte helt problemfritt. Ibland lämnar spelet nämligen sin spelare med orättvist få ledtrådar om vad som ska ske härnäst, och då känner man sig helt plötsligt väldigt liten och ensam i det stora solsystemet. Detta är ett problem som levde vidare i senare delar av spelserien, men som slutligen helt åtgärdades i den fjärde delen. I det stora hela är detta dock inget avgörande problem eftersom utforskandet av planeterna är så pass underhållande i sig självt, och det stoppar absolut inte Phantasy Star från att vara ett av 80-talets bästa rollspel.

Slutsats: Medan andra rollspelsutvecklare ägnade sig åt att härma varandra gick Sega sin egen väg och byggde med Phantasy Star till Master System upp ett solsystem som skulle fascinera RPG-fans världen över i en rad uppföljare. Spelet är inte helt problemfritt, men tack vare sin unika stämning och många innovativa idéer är det här ändå ett av de bästa 8-bitsrollspelen någonsin. Phantasy Star är helt enkelt en mycket bra start på en utmärkt spelserie.