Format: Sega Master System
Utvecklare: Sega (efter original av Westone)
Genre: Plattformsäventyr
År: 1988
Återsläpp: Wii (Virtual Console)
Kungariket är i fara. Ditt kära Wonderland har förvandlats till Monsterland. Hur ska du som oerfaren hjälte kunna ta dig igenom den här krisen? Jo, givetvis genom att hoppa mellan plattformar och besegra gulliga monster.
Förutsättningarna för framgång känner man igen från en mängd andra plattformsspel, och vid en första anblick är det lätt att luras tro att Wonder Boy in Monster Land är ytterligare en i raden av Super Mario Bros-kloner i stil med det första Wonder Boy-spelet. Dock är sanningen aningen mer komplicerad än så. Wonder Boy in Monster Land, som är det andra spelet i Wonder Boy-serien, är nämligen något så ovanligt som ett plattformsspel med rollspelsinslag. Till rollspelsinslagen hör bland annat pengasamlande för inköp av bättre rustningar och sköldar, besök på den lokala puben för det senaste skvallret samt sidouppdrag som leder till hemliga föremål.
Men rollspelselementens betydelse för spelet ska dock inte överdrivas, och i grund och botten är Wonder Boy in Monster Land ett spel för 2D-plattformsälskaren. Det gäller att ta sig från start till mål på mer eller mindre linjära banor och däremellan besegra monster, hoppa mellan plattformar och spöa minibossar. Utefter banorna kan man leta efter pengagömmor och dolda dörrar som antingen leder till hemliga butiker eller till minibossar som vid seger uppgraderar ditt svärd.
Att spela Wonder Boy in Monster Land är verkligen en fröjd för ögat, åtminstone om man tycker om sockersött gulliga och färgglada spel. Både Wonder Boy själv och monstren han måste besegra bidrar i stor grad till gulligheten, och de pastellfärgade miljöerna bidrar absolut till färggladheten. Resultatet är en pixelvärld vars färgpalett påminner en del om de tidiga Sonic the Hedgehog-spelen (som dök upp ett par år senare) och som man bara blir alldeles varm i hjärtat av att kastas in i.
Men även om Wonder Boy in Monster Land är ett gulligt spel så är det inte alltid så snällt mot dig. Det är framförallt två saker som gör spelet lite onödigt svårt: bristen på liv respektive närvaron av ett timglas. Man har bara två liv att klara sig genom spelet på, och att man sen inte heller har några continues, utan måste starta om från bana ett varje gång man får game over, gör ju inte direkt saker och ting lättare. Det ska dock påpekas att spelet är helt befriat från situationer som innebär omedelbar död (om du ramlar ner i brinnande lava förlorar du bara några hjärtan på mätaren, och om du skulle ramla ner i vattnet mellan två plattformar förlorar du inga hjärtan alls!), vilket gör bristen på liv och continues lite mer uthärdlig.
När det gäller timglaset finns detta placerat uppe i menyraden och när det är tomt förlorar man en bit av sin energi. Att låta banorna gå på tid känns som ett mycket underligt beslut av spelutvecklarna, eftersom det leder till att man hela tiden känner sig stressad och inte har tid att utforska banorna ordentligt efter pengagömmor och hemliga dörrar.
Det går hyfsat smidigt att styra Wonder Boy på hans äventyr, även om kontrollen ibland kan kännas lite slipprig. Hjältens minimala räckvidd med svärdet gör att man måste ta sig riktigt nära fienderna för att kunna få in några träffar, och detta gör tajming till en otroligt viktig egenskap om man vill komma någonstans i spelet. Men när man väl efter lite träning får in denna tajming är det oftast ett riktigt nöje att styra Wonder Boy genom hans vackra och färgglada äventyr.
Slutsats: Även om Wonder Boy in Monter Land ibland kan kännas lite väl orättvist svårt är det ändå framförallt de positiva intrycken som består. Idén att blanda plattform med rollspel känns fortfarande spännande, och den färgglada spelvärlden garanterar en vacker och glädjebringande spelupplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar