lördag 8 augusti 2009

Wonder Boy (SMS)

Format: Sega Master System
Utvecklare: Sega (efter original av Escape)
Genre: Plattform
År: 1987
Återsläpp: Wii (Virtual Console)

Wonder Boy är starten på vad som måste vara en av de mest förvirrande spelserierna någonsin. Allt började utan några konstigheter med att Wonder Boy släpptes i arkadhallarna 1986 och uppföljaren Wonder Boy in Monster Land året därpå. Men sedan spårade precis allting ur. Plötsligt dök det upp två olika spel med namnet Wonder Boy III, och en sidoserie kallad Monster World började leva sitt eget liv samtidigt som den ibland integrerades i huvudserien. Detta resulterade i invecklade speltitlar som Wonder Boy V: Monster World III, och att försöka reda ut hur allting egentligen hänger ihop kommer garanterat endast leda till huvudvärk och sömnlösa nätter.

Wonder Boy-serien har också genremässigt utvecklats i en rad olika riktningar sedan originalet och har genom åren flirtat med såväl shoot-'em-up- som RPG-genren. Den första delen i serien är dock en klassisk linjär plattformare, och Segas portning till Master System är trogen detta original. Man ikläder sig rollen som den stenyxekastande grottpojken Tom-Tom som ger sig ut på äventyr för att rädda sin kidnappade flickvän. Spelet är uppdelat i nio världar bestående av fyra banor var, och varje värld vaktas av en elak boss.

Själva kärnan i Wonder Boy utgörs av avancerad plattformshoppning mellan smala plattformar, vilka har en osympatisk förmåga att inte hålla sig på sin plats. Många av plattformarna förflyttar sig nämligen fram och tillbaka, antingen vertikalt eller horisontellt, medan andra faller ner i avgrunden så fort man nuddar vid dem. Det gäller alltså att hela tiden ha tungan rätt i mun och nerver av stål för att våga sig på de utmanande hoppen, och ofta krävs ett högt tempo för att man ska ha en ärlig chans när plattformarna under ens fötter plötsligt ger vika. Plattformshoppandet är svårt men samtidigt underhållande, och även om bandesignen ibland känns elak är den sällan orättvis. Och när den lille stenålderspojken plockar fram sin stenåldersskateboard och skruvar upp tempot ännu ett par varv, höjs både svårighetsgraden och det kaosartade underhållningsvärdet till nya höjder.

Men även om det oftast är riktigt trevligt att hoppa sig igenom de kluriga banorna är det en trevlighet som ofrånkomligt blandas med en viss frustration. Anledningen stavas ultrahalkig hoppkontroll (som tydligen ska ha varit ännu halkigare i arkadoriginalet). Denna leder till att det, iallafall till en början, känns som om man har blivit utsläppt på en nyspolad hockeyrink iklädd ett par slitna mockasiner. Och när man sedan kommer till en av spelets isbanor vill man mest av allt bara börja gråta och gå hem.

Totalt finns det alltså 36 banor att halka sig igenom och dessa är gulliga och hyfsat snygga i all sin enkelhet. Dock är det samma begränsade antal bakgrundslandskap som återanvänds om och om igen, vilket leder till att de olika banorna är alldeles för lika varandra. Ibland överraskar spelet med att slänga in ett helt nytt bantema, men detta sker tyvärr alldeles för sällan. Även musiken och bossfajterna är för upprepande för spelets eget bästa, och lite större variation är verkligen en ingrediens som Wonder Boy hade mått bra av.

Men även om Wonder Boy är långt ifrån perfekt är steget aldrig långt till att ge sig på ett nytt försök när man halkat av en plattform efter en till synes utmärkt landning. En stor anledning till detta är att man har obegränsade continues men ingen möjlighet att spara, så när man väl har satt sig ner och börjat spela känns det lika bra att ta sig till slutet. För en erfaren plattformsspelare tar detta endast ett par timmar, och om man gillar genren är det onekligen ett par välspenderade sådana, fyllda av en motsägelsefull blandning av plattformseurori och kontrollirritation.

Slutsats: Wonder Boy är ett spel som leder till en kärlekhatisk kamp mellan spelglädje och frustration inom spelaren. Till slut är det dock kärleken till det utmanande plattformshoppandet som vinner, och därför är det lätt att med gott samvete rekommendera en genomspelning av Wonder Boy.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar