Tetris (GB)

Format: Game Boy
Utvecklare: Nintendo (efter original av Aleksej Pajitnov)
Genre: Pussel
År: 1989

Det finns egentligen inte så mycket att säga om fenomenet Tetris som inte redan har sagts. Alla känner till att spelidén, som går ut på att stapla block i olika former så att de bildar horisontella rader, är genialiskt enkel och nästan farligt beroendeframkallande. De flesta vet också att pusselspelets skapare, ryssen Aleksej Pajitnov, inte lyckades säkra de ordentliga rättigheterna till sitt spelkoncept och var nära att inte tjäna en rubel på sin världsuccé. Det är också vida känt att flitigt Tetris-spelande kan resultera i ett syndrom som yttrar sig i att man mentalt försöker stapla och sortera saker och ting i sin fysiska omgivning, precis som om de vore Tetris-block.

Game Boy-versionen av Tetris måste vara den mest kända som någonsin har gjorts. Spelet ingick när man köpte Nintendos lilla gråa tegelsten och var en stor anledning till att maskinen blev en så ofattbart stor succé. Game Boy-versionen var också många spelares introduktion till varumärket Tetris och lyckades få många som normalt inte var intresserade av tv-spel att få upp ögonen för mediet. Man kan till och med säga att Nintendos vågade beslut att satsa på Tetris istället för Super Mario Land som medföljande spel till konsolen var ett tidigt lyckat försök från speljätten att locka till sig casualpubliken – och början på den nuvarande företagsstrategin där icke-gamers helt plötsligt har utvecklats till den primära konsumentmålgruppen.

Om man jämför Tetris till Game Boy med senare års inkarnationer av spelet står det ganska snabbt klart att det här en standardversion av spelkonceptet, utan några som helst försök till experimentella utsvävningar. Det är de sju välkända typerna av block, uppbyggda av fyra klossar var, som man ska passa ihop med varandra, och spelets huvudläge är det klassiska maratonläget utan slut där man helt enkelt spelar tills man inte orkar längre eller får game over. Man ska dock inte se det som något negativt att allting är av standardkaraktär. Tetris-konceptet är så pass genialiskt i sig självt att det inte behövs någon krystad utvidgning av grundidén, med annorlunda blockkonstruktioner eller en uppochnervänd spelplan, för att det här ändå ska vara en högtidsstund för pusselspelsfantasten.

Det ultimata pusselspelet plus en bärbar spelmaskin var alltså en storsuccé på 90-talet och känns fortfarande som en oslagbar kombination. Tetris är nämligen det perfekta spelet att plocka fram på bussen eller på tåget eller någon annanstans när man har lite tid över. Har man inte lust att maratonpussla finns det ett andra spelläge, som går ut på att bilda 25 stycken rader på en valfri hastighetsnivå innan spelplanen blir fylld. Det finns även ett tvåspelarläge som man kan utnyttja om man råkar ha en spelsugen kompis med ett gammalt Game Boy och ett exemplar av spelet samt en länkkabel i närheten.

25-raders- och tvåspelarläget i all ära, men Tetris hjärta hittar man trots allt i evighetsjakterna på poängrekord i maratonläget. Och det är när man sitter koncentrerad i dessa rekordjakter som man ibland hamnar i det transliknande tillstånd då det känns som om blocken staplar sig av sig själva utan att man egentligen behöver tänka. Ett tillstånd där synförmågan och fingertopparna samarbetar med varandra utan att några onödiga signaler behöver passera hjärnan. Ett tillstånd som, om man tänker efter, nog egentligen inte låter särskilt sunt alls. I vilket fall som helst är det ett fascinerande fenomen som säkerligen är ett första varningstecken på ett svårbotligt Tetris-beroende.

Slutsats: Det är svårt att misslyckas med ett Tetris-spel, och denna version har precis de grundläggande ingredienser som behövs för att lyckas (sju olika sorters block och en spelplan där man kan stapla dem). Spela tills du hamnar i trans, fortsätt spela tills du utvecklar ett beroende, och om du slutar spela innan saker i din omgivning börjar förvandlas till Tetris-block så har du slutat för tidigt!