Mario Bros (NES)

Format: NES
Utvecklare: Nintendo
Genre: Icke-sidoscrollande plattform
År: 1983
Återsläpp: Wii (Virtual Console)

Att tv-spel är som roligast när man är flera som spelar tillsammans är en gammal sanning, och visst stämmer det nästan alltid att ett spel blir bättre av ett tvåspelarläge. Mario Bros till NES är ytterligare ett exempel på att detta är en regel med väldigt få undantag. I enspelarläget är det ett spel som fungerar som ett hyfsat tidsfördriv, i tvåspelarläget är det ett spel som stundtals bjuder på underhållning av riktigt hög nivå, precis som fallet har varit i så många andra spel genom årtiondena, oavsett genre och format.

Men innan jag berättar varför just Mario Bros helst bör upplevas med sällskap i tv-spelssoffan, är det på sin plats att förklara vad spelet egentligen går ut på. Mario Bros är en arkaddoftande plattformare som, precis som till exempel Donkey Kong, mycket riktigt är en konvertering av ett arkadspel från tidigt 80-tal. Spelet består av enskärmsbanor som ska avklaras genom att besegra den våg av fiender som strömmar ut genom de gröna rören högst upp på skärmen.

Spelets fiendeskara, som består av sköldpaddor, krabbor och jätteflugor, besegras genom att man först slår ut dem med ett välriktat hopp underifrån och sedan skoningslöst sparkar iväg dem från banan. Beroende på hur man tajmar sina fiendeknockande hopp får man dem att flyga åt olika håll innan de utslagna landar på rygg, och denna aspekt av spelets kontroll leder till ett oanat djup när det gäller tekniker för att snabbt utmanövrera fienderna. En av mina personliga favoriter går ut på att knocka fienden så att den flyger i en båge i riktning mot plattformen som Mario själv befinner sig på, för att sedan snyggt sparka iväg den på volley. Vid nödsituationer kan man använda sig av POW-blocket längst ner på skärmen som knockar alla fiender som för tillfället befinner sig på en plattform.

Det underhållande tvåspelarläget, där spelare ett styr Mario medan spelare två får chansen att styra Luigi i hans tv-spelsdebut, kan man välja att utnyttja på två fundamentalt olika sätt: antingen genom att samarbeta eller också genom att spela mot varandra och tävla om vem som överlever längst. De tekniker som man utvecklat i enspelarläget blir i tvåspelarläget ännu mer komplexa och intressanta, och med lite träning och god kommunikation kan man, om man väljer att samarbeta, uppfinna riktigt snygga tvåspelarmoves för att besegra anfallsvågen av fiender så snabbt och effektivt som möjligt. En beprövad metod är att en spelare är ansvarig för fiendeknockning och POW-blocket, medan den andra står för rensningen av avsvimmade fiender. Även om man väljer att spela mot sin spelpartner finns förutsättningar att utveckla snygga (och dessutom elaka) tekniker, som till exempel att väcka en utslagen fiende till liv med ett välriktat hopp så att den retsamt dödar motståndaren som befinner sig på samma plattform.

En anledning till att enspelarläget i Mario Bros blir så utklassat av tvåspelarläget är att den enkla spelidén efter ett tag blir ganska repetitiv för den ensamma spelaren (även om bonusbanorna med myntsamlande fungerar som ett omväxlande inslag), speciellt eftersom banlayouten i det närmaste är identisk spelet igenom. En bit in i spelet är det till och med samma banor som loopar om och om igen. Ett annat problem är att kontrollen lider av det svårförlåtliga Ice Climber-syndromet (att man ibland faller igenom kanten av en plattform för att man råkar landa i ”fel” vinkel). I övrigt fungerar dock styrningen för det mesta tillfredsställande och hindrar aldrig duellerna mellan de två rörmokarbröderna från att bjuda på stabil multiplayerunderhållning.

Slutsats: Mario Bros har många likheter med sitt storasyskon Super Mario Bros (Mario och Luigi hoppar mellan plattformar och gröna rör, besegrar sköldpaddor och samlar mynt) men gör sig mycket riktigt inte förtjänt av prefixet Super. Tvåspelarläget bjuder dock på underhållande och intressanta spelomgångar, ofta ackompanjerade av unisona glädjerop (alternativt av hånfulla skadeglädjeskratt) framför teven.