Bomb Jack (arkad)

Format: Arkad
Utvecklare: Tecmo
Genre: Plattformspussel
År: 1984
Återsläpp: Xbox (Tecmo Classic Arcade)

Under arkadspelens gyllene era i början av 80-talet grundlades de utmärkande karaktärsdrag som än idag förknippas med en äkta arkadupplevelse. Spelen skulle vara lättillgängliga, snabbt bli väldigt svåra och så länge de varade bjuda på en intensiv spelupplevelse. Anledningen till att arkadspel alltid har följt detta mönster är givetvis att utvecklare och operatörer vill tjäna så mycket pengar som möjligt på sina maskiner. Och spelutvecklarnas resonerande är ganska enkelt att hänga med i: Om ett spel är lättillgängligt och enkelt att komma in i är chansen större att potentiella kunder blir nyfikna och stoppar in ett mynt för att prova på. Om spelet sedan är svårt varar en spelomgång inte för länge, utan maskinen blir snabbt tillgänglig för en ny spelare att stoppa pengar i. Om slutligen spelet är actionfyllt och intensivt finns det en större chans att det blir beroendeframkallande och att spelaren lägger ner ännu mer pengar på det.

Men även om dessa typiska arkadspelsegenskaper en gång i tiden uppstod bara för att rika spelutvecklare skulle kunna bli ännu rikare, har de varit en stor anledning till att så otroligt många arkadtitlar är så omedelbart underhållande att spela, och Tecmos plattformspusslare Bomb Jack är absolut inget undantag när det gäller detta. Bomb Jacks svar på en lättillgänglig spelidé går ut på att samla in ett visst antal bomber på en plattformsbana utan att stöta in i banans fiender. Lyckas man med detta kommer man vidare till nästa bana som består av en ny plattformsuppsättning men som går ut på precis samma sak. Spelidén tar ungefär en sekund att greppa, så på den punkten har Tecmo (eller Tehkan som de hette på denna tid) verkligen lyckats med sitt mål att locka med ett lättillgängligt koncept.

Huvudpersonen Bomb Jack är en capebeklädd superhjälte. Till skillnad från många andra inom hans yrkesgrupp kan han inte flyga, men å andra sidan har han en hoppförmåga som hade fått självaste plattformskungen Mario att bli grön av avund. Jack kan nämligen ta sig från botten till toppen av skärmen i ett enda jättehopp, och han kan dessutom ändra riktning mitt i luften på både upp- och nervägen. Vidare kan han långsamt dala neråt genom luften med hjälp av upprepade tryck på hoppknappen – en egenskap som just Mario skulle kopiera flera år senare i sitt tredje Super Mario Bros-äventyr. Ofta blir Jack tvungen att hoppa iväg från en trängd situation utan något bestämt mål, för att sedan mitt i luften ändra riktning samtidigt som han snirklar sig mellan de luftburna fienderna. Som ni säkert förstår hade detta aldrig fungerat om inte kontrollen varit så klockren som den är, och samtliga Jacks avancerade hoppegenskaper kommer väl till pass under det allt mer hektiska bombinsamlandet på de trånga enskärmsbanorna.

Om man är ute efter att få höga poäng kan man samla in bomberna i en bestämd ordning och på så sätt bli tilldelad en stor bonussumma vid banans slut. Detta är dock svårt att lyckas med i realiteten då banorna snabbt blir överfyllda av alltfler aggressiva fiender. För att göra sig av med dessa kan man fånga den studsande power-up som då och då dyker upp på banorna, vilken tillfälligt förvandlar samtliga fiender på skärmen till mynt. Man måste absolut vara skicklig på att utnyttja denna teknik om man vill komma någonvart i Bomb Jack eftersom spelet ganska snabbt blir väldigt svårt.

Just på grund av svårighetsgraden måste man vara beredd på att det är korta och intensiva spelomgångar som gäller i Bomb Jack (om man nu inte råkar sitta inne med omänskliga superreflexer förstås). De intensiva spelomgångarna är dock väldigt underhållande, och spelet håller absolut till i samma division som Namcos utmärkta föremålssamlarplattformare Mappy som kom ut i arkadhallarna året innan. Spelupplevelsen blir något annorlunda i Bomb Jack då detta handlar mer om avancerad hoppteknik på en mindre spelyta, men om man gillar det ena av dessa två spel är chansen stor att man även kommer att tycka om det andra. Och om så är fallet finns det inget annat att göra än att tacka de giriga spelutvecklarna och deras sluga planer för den härliga arkadunderhållningen.

Slutsats:

1. lättillgänglig spelidé
2. hög svårighetsnivå
3. intensiv och actionfylld spelupplevelse

Så ser listan ut över typiska arkadspelsegenskaper. Bomb Jack lyckas leva upp till samtliga tre punkter med bravur, vilket gör det till ett roligt och hektiskt plattformsspel.

Mappy (arkad)

Format: Arkad
Utvecklare: Namco
Genre: Plattformspussel
År: 1983
Återsläpp: Playstation (Namco Museum Vol. 2), Gamecube, Playstation 2, Xbox och PC (Namco Museum 50th Anniversary), Nintendo DS (Namco Museum DS), Playstation Portable (Namco Museum Battle Collection), Wii (Virtual Console, Namco Museum Remix), Xbox 360 (Namco Museum Virtual Arcade)

Vad får man om man tar en uniformerad mus och stoppar ner honom i en mix av trampoliner, stöldgods och galna katter? Jo, man får arkadspelet Mappy – en kaotisk och intensiv spelupplevelse med ett lika oväntat taktiskt djup som brant svårighetskurva.

Namcos plattformsspel från 1983 går ut på att söka igenom ett gäng tjuvaktiga katters bostad efter diverse stöldgods och samtidigt undvika att springa in i någon av husets invånare. Man förflyttar sig mellan de olika våningarna med hjälp av de trampoliner som finns utplacerade runt om i huset, och när man har samlat ihop banans samtliga tio föremål förflyttas man till nästa bana. Eftersom de ettriga katterna inte alls är särskilt förtjusta i att få sitt hem genomsnokat av en poliskonstapel – som dessutom råkar vara en mus – är de väldigt hängivna i sina försök att sätta stopp för Mappy, vilket gör ens uppgift att samla in stöldgodset mycket mer komplicerad än man först kan tro.

Mappy är verkligen ett lysande exempel på ett spel som är medvetet om sina egna begränsningar och utnyttjar dem till sin fördel. Det finns varken någon hopp- eller slagknapp att trycka på, så om man stöter på en katt på en plattform är man för det mesta helt försvarslös. Om man överhuvudtaget ska ha någon chans att överleva måste man därför planera sin färdväg in i minsta detalj, samtidigt som man måste ha full koll på var varenda fiende befinner sig någonstans. Efter bara några banor, när katterna blir allt fler och allt snabbare, blir detta en riktigt svår uppgift som kräver ett taktiskt tänkande och en fingerfärdighet som överträffas av få andra spel. Man måste hela tiden memorera flyktvägar, göra blixtsnabba bedömningar och samtidigt vara lika snabb i fingrarna som man är i huvudet för att inte begå några misstag.

Även om Mappy varken kan hoppa eller slåss har han faktiskt några ess i uniformsärmen i sin kamp mot de kriminella katterna. På samtliga banor finns det nämligen dörrar att knocka fienderna med, varav vissa är specialdörrar som sänder iväg en bred stråle som sopar med sig allt i sin väg. På banor längre in i spelet finns det även klockor och falluckor att stoppa motståndarkatterna med. Det krävs verkligen att man utnyttjar dessa hjälpmedel till sin fördel eftersom de ger Mappy det lilla men välbehövliga försprång gentemot de jagande katterna som han behöver i sin jakt på de utspridda föremålen.

Mappy är alltså en väldigt intensiv spelupplevelse, och inte ens under spelets bonusbanor får man någon möjlighet att pusta ut. Bonusbanorna är uppbyggda av enbart trampoliner och går ut på att samla ihop ett visst antal ballonger under en begränsad tid. Om man ska ha någon som helst chans på den maximala bonussumman finns det inget utrymme för några misstag, utan man måste tajma in vartenda trampolinhopp helt perfekt.

Dessa bonusbanors egentliga betydelse är beroende av vilket sätt man väljer att spela Mappy på. Antingen kan man satsa på att komma så långt som möjligt i spelet eller också på att få så mycket poäng som möjligt. Satsar man på det sistnämnda kan man utnyttja det enkla men smarta poängsystemet som går ut på att man får mer poäng om man samlar in de ordinarie banornas föremål i en viss ordning. Dock måste man vara väldigt duktig om man ska kunna utnyttja detta system fullt ut på spelets senare banor eftersom svårighetsgraden som sagt ganska snabbt skjuter i höjden. Så en bit in i spelet får man vara glad om man lyckas samla ihop banans samtliga föremål överhuvudtaget, oavsett ordningsföljd.

Med sin blandning av katter, möss och hektiska spelomgångar påminner Mappy faktiskt en hel de om Segas genialiskt vansinniga Chu Chu Rocket. Det är galet roligt och galet svårt på en och samma gång, och det är absolut ett sådant där spel som är fullkomligt omöjligt att inte spela ”bara en gång till”.

Slutsats: Namco var en stor innovatör inom arkadmarknaden i början av 80-talet, och Mappy visar att en del av deras innovationer håller än idag. Det kaotiska spelupplägget tvingar spelaren till fullständig koncentration, och man blir därför nästan andfådd efter en intensiv spelomgång full av snabba beslut och taktisk avvägningar. Mappy är ett spel som är enkelt att komma in i, svårt att bemästra och helt omöjligt att lägga ifrån sig.